Huset på kullen

 Så kom dagen då det sakta gick upp för oss att byggfirman vi anlitat hade lämnat både oss och vårt hus för gott, på en kulle fullt av sten och jord. Vi tyckte båda två att säljaren hade sagt något om att han skulle komma tillbaka senare och fixa lite, men när vi sedan läste kontraktet förstod vi att så nog inte var fallet. Vi ringde och fick det bekräftat. Lite smålurade kände vi oss allt. Vi hade inbillat oss att byggfirman som satte upp vårt hus kanske eventuellt skulle ha planerat lite mer runt huset, för det var verkligen bara en liten gruskant och en gång upp fram till ingångarna.  Men, men....man måste läsa allt i ett kontrakt. Så är det. Hade vi insett hur landet låg hade vi nog pratat med de som grävde åt vår säljare och bett dem att göra lite mer åt tomten, men nu blev det inte så. Jobbet var således kvar till oss att göra! Hjälp! Ett visst mått av panik spred sig åtminstone i min mage. Hur i hela fridens dagar skulle detta kunna fixas? Skulle vi klara av det? Ibland...

Att flytta ihop två hushåll till ett var ett helt projekt. Ändå hade vi båda två på var sitt håll besökt respektive soptipp (återvinningsstation heter det kanske nu för tiden) åtskilliga vändor.  Först flyttade Leif in med sina prylar första veckan i juli. På grund av att första flyttfirman inte riktigt hade räknat rätt, fick de inte med sig allt i ett lass. Och eftersom de på vägen hit blev stoppade av polis p.g.a. överlastad lastbil (och chauffören miste sitt körkort) så tog det dels en förfärlig tid och dels fick Leif kontakta en annan flyttfirma för att få "hem" alla sina pinaler. Flyttfirma nummer två hade lite mer rutin och erfarenhet. Snabbt och smidigt kom resten av bohaget på plats. Sedan kom Heby flytt & städ och jag, med alla mina grejer - och två katter.  Det var hemskt! Kartonger och grejer precis överallt! Och inte visste man var man hade sina grejer! Nej, nästa gång (om det någonsin blir någon fler gång) så ska jag packa själv! Packhjälp är inte att rekomme...

 Kil Hörnbo 55B - september 2019     Leif och jag hade träffats och kommit fram till att vi ville flytta ihop. Vi sökte därför på hemnet och lite annorstädes efter en lämplig lägenhet. Så hittade Leif, som är en systematisk människa, en annons där man erbjöds att köpa "nyckelfärdiga" hus på tomt utanför Vänge - den fantastiska förorten till Uppsala. Och det var ju till Uppsala, Leifs barndoms- och ungdomsstad, som vi ville flytta. Jag hade emellertid inte varit odelat förtjust i att flytta in i en storstad, därför var detta ett perfekt alternativ för oss båda.    Sagt och gjort, vi åkte dit en kall höstdag i september 2019. I skogskanten, gränsande till en äng, låg en liten kulle. Det var på den kullen som husen skulle byggas. Mitt tydligaste minne av detta besök var att det doftade skog och att jag hörde några korpar kraxa en bit bort. Jag såg även en mindre rovfågel kretsa över en ängslycka lite längre bort.   - Ja, här kände vi, att vi skulle kunna bo....

     Och så kom huset. Den 2/6 2020. Samma dag som min examinerande uppsatsventilering i specialpedagogik var planerad, och då var det liksom inte läge att stanna hemma för mig. Med sorg i hjärtat satt jag hemma vid datorn (det var ju coronatider) och genomförde denna ventilering medan Leif som väl var kunde följa hela förloppet och dokumentera det! Det är således hans bilder som kan beskådas här.       Helt fantastiskt att man kan bygga ihop ett hus bara på en dag.... Innan dagen var slut så stod vårt Ella på plats! Men hu så mycket bråte det blev av det, och detta bråte var det vi som tvungna att ta bort. Det stod i kontraktet. Nåja, med lite hjälp och en inhyrd container fick vi undan det mesta.